Eller åtminstånde i min hjärna. Jag är f.n. fullt sjukskriven för posttraumatiskt stressyndrom o det är inget roligt tillstånd alls. Vet inte om jag skulle önska min värsta ovän (om jag hade nån) detta.
Jag glömmer bort saker, kan hålla på i timmar med nåt så trivialt som att diska (kommer av mig hela tiden) Hjärnan liksom "loggar ut" o jag blir helt lojloj i skallen.
Under en av dessa stunder lyckades jag lägga bort bilnyckeln, mycket illa valt tillfälle eftersom det skulle hämtas barn här o där samt åka på ett viktigt möte. Vi kom iväg iaf, närmare en timme försenade då sambon fick åka hem från jobbet. Han brukar inte ha sin bilnyckeln i fickan då han inte har bilen, men nu hade han det. Dessutom hade han lånat mitt busskort eftersom han inte laddat på sitt. Jag har ALDRIG lagt bort nycklar förut, brukar alltid hålla reda på resten av familjens nycklar/eller hitta bortlagda nycklar/plånböcker etc.
Efter denna händelse försvann flera nyckelknippor o dessutom J´s glasögon. Alla dessa är återfunna, men inte min bilnyckel.
Nu är mitt tillstånd ändå något bättre än det varit, det har funnits dagar senaste tiden då jag inte kommit upp ur sängen, sambon har fått skjutsa till skolan, ungarna fixat middag o resten av sysslorna har fått vänta till nån annan dag.
Jag försöker på olika sätt rehabilitera min hjärna, korsord mm, göra så mycket "normala" saker som möjligt, men det är svårt, jag blir oerhört trött av intryck o då loggar hjärnan automatiskt ut.
Det mest effektiva hittills har varit att säga NEJ till så mycket som möjligt.
Jag har under hösten gått och hoppats på en verkstadsteknisk utbildning i Arbetsförmedlingens regi, något som jag starkt tror på kan göra mig friskare, men tyvärr så har regeringen kommit med nya direktiv till AF och man ska vara utan a-kassa o annat innan man möjligen är aktuell för såna arbetsmarknadsåtgärder.
En annan kvinna med posttrumatiskt stressyndrom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
ja, så svårt var det ju inte, eller hur, att skriva en rad..