11 januari 2018

912.



Snudd på 1 år sen förra inlägget. Så lite o så mycket har hänt sen dess.
Skitjobbig rehab efter knäop nr 2. Använde fortfarande krycka i april o efter en 1,5 km skogspromenad vid valborg sov jag i 2 dar.
Ytterligare komplikationer tillstötte o jag opererades i mitten på augusti med gott resultat.
Efter den har jag sakta försökt resa mig, men den långa frånvaron från arbetsmarknaden gjorde att hjärntröttheten slår sitt grepp om mig ibland.
I oktober börja jag "arbetsträna" på ett äldreboende i närheten. Efter 1 vecka kände jag mig redo för nya äventyr o sen mitten på oktober har gjort revansch på samma jobb jag blev tvungen att sluta på 2012. Tufft hela vägen men jag blev kvar till nyår med bravur. 
Efter det har jag drabbats av den elaka influensan med hosta o hög feber periodvis. Önskar inte ens min värsta ovän den. Usch.

Grannen då ? Jo, vi har setts lite sporadiskt, blir lika glad varje gång han ringer o  vill ses, trots att han har ny flickvän. 

13 januari 2017

911.

Om kroppen inte vill, orkar inte hjärnan hur länge som helst.

Har läst en del på nätet om smärta, tex vårdguiden har bra info Smärta -vårdguiden


Har hamnat i det läget nu, likgiltighet. Orkar inte vara glad, ledsen, arg eller bry mig om smulorna i sängen, ekonomin eller andra viktiga saker. Tycker oxå att det är jobbigt med hurtfriska kommentarer om att jag ska rycka upp mig eller ta en promenad eller dylikt. Detta har gjort att jag stundtals isolerar mig o har telefonen i ljudlöst läge, ibland flera dar i sträck.

I skrivande stund är det dryga 8 veckor sen jag fick en ny knäled i högra benet men behöver fortfarande använda mig av krycka o vila ofta. Vrf ?

Jo, jag har inte jobbat på 13-14 v, väger 15 kg mer än förra op i vä knä, har inte cyklat sen i våras o saknar min underbara naprapat Spero som masserade värkande muskler o framför allt peppade mig mentalt. Till råga på allt så har painkillers en efter en gett så svåra biverkningar att jag fått sluta med dem. 2 veckor efter op hade jag bara ispåse o alvedon kvar. Inte ens öl eller whiskey har hjälpt.

Förra knät var jag bara borta 6 veckor från jobbet med, 10½ innan jag var tillbaka på 100%.

Sambon har gjort så gott han kunnat med att massera, men han jobbar mycket o är sällan hemma.
Min gamla granne har jag träffat då o då, alltid lika ljuvligt, men han har det rätt kämpigt själv just nu.

Fick äran att passa min gamla hund Meja (& hennes nya sambo Lucifer) 5 dagar i julas.
Hade inte träffat henne på nästan 2½ år.

18 oktober 2016

910. Nära kanten hela tiden - typ


Har varit mer eller mindre nära kanten till utbrändhet - igen, sen i julas.
Kroppen o sinnet minns vad jag en gång klarade av o strävar hela tiden åt det hållet men olika påfrestningar kan bli för mycket även för mig.
Min timvikarieanställning på äldreboendet hade jag förhoppningar om att byta ut till ett årslångt uppdrag som driftledare på heltid istället, kom nästan ända i mål innan ledningen klämde ur sig att det görs en omorganisation i kommunen o de avvaktar med tillsättningen.

Stress o påfrestningar har inte varit bra för kroppen, bla kajkade  mitt immunförsvar ihop totalt o jag har fått alla möjliga psykosomatiska bekymmer som läker sakta så länge jag plågar mig själv med stress.
Har periodvis valt att jobba nätter pga att jag då kunnat lyssna mera på vad min kropp klarar av just för stunden, men istället fått betala med svåra sömnstörningar som inte gått att justera med några medel.

Har verkligen varit i valet & kvalet om huruvida jag ska jobba eller inte, men äntligen insett att jag bara bränner mig själv genom att bortse från faktum att det inte är normalt att jobba några timmar om dan o sen inte orka med ett skit hemma pga av att jag måste smärtstilla mig eller vila.
Kommer förmodligen att vara sjukskriven fram till knäprotesbyte i höger knä i början av december o förhoppningen är att vara någorlunda på banan igen i februari.


Grannen då ?
Ja, vi bor inte grannar längre men efter ett långt uppehåll har han hört av sig igen några gånger o oavsett vad han säger så har jag fått bekräftat att han får ut det samma som mig av att ses, lugn & harmoni i kroppen några dagar efter våra möten. Hur jag kan veta det så säkert ? Jo, lite dråpligt så gav han mig en ny vän, de hade testat vara ett par, men det klickade inte för dem på den fronten o de beslöt att bo ihop som vänner istället. Men eftersom han är som han är, ljuger för sig själv o andra människor i hans närhet så är det ingen som står ut med honom nåt längre tag. Nu väntar jag bara på att han själv ska inse att han kommer aldrig hitta nån som mig, hur mycket han än letar.





4 april 2016

909. Röjning på gång.

Kämpar på, som vanligt men nu ska det bli andra bullar. Har en hyfsad långsiktig planering.
Det ska städas ordentligt på alla håll & kanter, sambon är långledig från jobbet & jag har bara några jobbpass inbokade framöver.
Drog på mig ett par sträckningar när jag hjälpte äldsta dottern flyttstäda förra veckan, men jag tänker faktiskt köpa en massagebänk & utnyttja min kära vän Maria för att komma i form igen.

Grannen då ? Jo, vi har fikat lite ihop, kan prata som vanligt igen & jag hoppas verkligen att det blir mera sånt, saknar honom så.