910. Nära kanten hela tiden - typ

Har varit mer eller mindre nära kanten till utbrändhet - igen, sen i julas.
Kroppen o sinnet minns vad jag en gång klarade av o strävar hela tiden åt det hållet men olika påfrestningar kan bli för mycket även för mig.
Min timvikarieanställning på äldreboendet hade jag förhoppningar om att byta ut till ett årslångt uppdrag som driftledare på heltid istället, kom nästan ända i mål innan ledningen klämde ur sig att det görs en omorganisation i kommunen o de avvaktar med tillsättningen.

Stress o påfrestningar har inte varit bra för kroppen, bla kajkade  mitt immunförsvar ihop totalt o jag har fått alla möjliga psykosomatiska bekymmer som läker sakta så länge jag plågar mig själv med stress.
Har periodvis valt att jobba nätter pga att jag då kunnat lyssna mera på vad min kropp klarar av just för stunden, men istället fått betala med svåra sömnstörningar som inte gått att justera med några medel.

Har verkligen varit i valet & kvalet om huruvida jag ska jobba eller inte, men äntligen insett att jag bara bränner mig själv genom att bortse från faktum att det inte är normalt att jobba några timmar om dan o sen inte orka med ett skit hemma pga av att jag måste smärtstilla mig eller vila.
Kommer förmodligen att vara sjukskriven fram till knäprotesbyte i höger knä i början av december o förhoppningen är att vara någorlunda på banan igen i februari.

Grannen då ?
Ja, vi bor inte grannar längre men efter ett långt uppehåll har han hört av sig igen några gånger o oavsett vad han säger så har jag fått bekräftat att han får ut det samma som mig av att ses, lugn & harmoni i kroppen några dagar efter våra möten. Hur jag kan veta det så säkert ? Jo, lite dråpligt så gav han mig en ny vän, de hade testat vara ett par, men det klickade inte för dem på den fronten o de beslöt att bo ihop som vänner istället. Men eftersom han är som han är, ljuger för sig själv o andra människor i hans närhet så är det ingen som står ut med honom nåt längre tag. Nu väntar jag bara på att han själv ska inse att han kommer aldrig hitta nån som mig, hur mycket han än letar.