22 februari 2011

667. Tankar i natten

Minsta lillan var ok en dag, sen kräktes hon igen... Nu är hon bättre & har ätit/druckit.
Stora lillan vaknade en stund efter midnatt & kräktes ner halva sängen. Jag hade bara fått några timmars sömn, men det var bara att gå upp & ta hand om allt. Nu har hon badat & ligger framför öppna spisen invirad i några täcken.

Satt & bläddrade i en gratistidning då jag fick en vision:
Nu fattar jag vrf sockärringarna fortsätter att skriva brev & vill ha nya möten å sånt skit, trots att de 2 utredningarna de ägnat sig åt de senaste 2½ åren är AVSLUTADE.
Statistiskt sett lever 1 av mina 5 barn i en familj med missbruk.




Bakgrund: I februari 2009 lämnade dagis i Almunge in en anmälan till soc om att min minsta skulle ha gått ner i vikt, att hon skulle vara smutsig, inte ha ändamålsenliga kläder, fick chokladpudding till frukost, att vi föräldrar inte gick att prata med, antydningar om att hon skulle vara autistisk (stora lillan fick ju diagnosen diabetes av den mycket kompetenta dagispersonalen några år tidigare(obs ironi) hon hade laktosintolerans, numera försvunnen), att det förekom konflikter & våld i hemmet samt att hon inte gillade dagispersonalen. (inte sökte tröst av dem om hon slog sig lite tex samt kastade sig i armarna när pappa kom & hämtade).
Ryktet om våld i hemmet kom sig med största sannolikhet av att jag den 4 januari 2009 ringde polisen för att få hjälp med letandet av stora lillan när hon rymt efter att storebror ruttnat på att hon ideligen tryckte på en Arieldocka med en melodi & hotade med att spola ner den i toan. Jag böt just i det ögonblicket en trasig väggkontakt & ville få det färdigt då jag stängt av elen & det var kallt ute. Polisen ryckte ut med flera bilar, allt slutade lyckligt med återfunnet barn hos en kompis, men ingen frågade oss efteråt vad som hänt & i tidningen skrev att det var en pojke som rymt, en alldeles utmärkt grogrund för skitsnack i en liten by. (församling med 2830 innevånare, SCB)

Jag skrev ett mejlsvar om allt & när inte det hjälpte ville vi som föräldrar träffa dagispersonalen tillsammans med sockärringarna, men si det gick inte för dagispersonalen var rädda för mig (fick jag veta efter ett år) ?! (hur man kan uppfatta mig som hotfull för att vi inte går på dagisfester etc därför att vi inte haft möjlighet att ta ledigt från jobbet/inte orkat/känt oss utanför är bortom mitt förstånd)
Sen följer många månader med massa möten annat dravel från sockärringarna, TROTS att de gör hembesök, att C slutar på dagis, de pratar med skolans personal, fritidspersonalen, BVC, utvecklingsbedömning görs av välrenommerad barnpsykolog som konstaterar att C ligger före sin ålder i utveckling och att vi frågar VAD de är för fel på oss föräldrar/barnen/hemmet så får vi inte reda på nåt konkret annat än att vi vid deras hembesök hade en hundbajskorv på gården & en spricka i ett fönster. För den sakens skull föreslår de att vi ska gå på Trappan ?! ett ställe för barn 7-20 år med föräldrar som har alkohol/drogberoende eller psykisk ohälsa samt kurser i positivt föräldraskap. URSÄKTA ?!?
Mina 5 barn (samt 4 styvbarn i tidigare äktenskap)är ju totalt misslyckade (ironi igen) eftersom de aldrig varit i bråk, aldrig varit i kontakt med BUP, inte varit i kontakt med soc, polisen eller nåt sånt. (förutom att min näst äldsta son blev polisanmäld för förtal mot en lärare i en raptext han gjorde då han var 13 år) Jag är ju totalt misslyckad eftersom jag klarar av min försörjning själv utan hjälp från soc, en gång då jag var riktigt deppig besökte jag psykvården men blev snabbt utkastad för jag var för frisk. Barnens far är ju totalt misslyckad eftersom han fick utbildning till lastbilskort & ADR-utbildning via arbetsförmedlingen(mera ironi) (jo, han jobbade samtidigt några timmar om dan) Vi brukar inte alkohol i hemmet, (eller borta) inte ens till jul & de enda "konflikter" som förekommer är hund vs katter.
Så på deras sista brev svarade jag såhär:

Jag är dessutom mycket noga med att aldrig säga några fula ord (det har mamma lärt mig) eller något annat som kan uppfattas som hotfullt. Jag är bara så jävla evinnerligt less på att hela tiden få min integritet kränkt gång på gång av dessa inkompetenta miffon som ska utgöra tjänstemän i Uppsala kommun, Barn- och ungdomsenhet Öster.
När man läser detta dokumentet

Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten
kan man ju fråga sig om dom är dumma eller inte har någon cykel. Dom är ju helt ute & cyklar i vilket fall som helst.

1 kommentar:

  1. nej det är inte svårt att kommentera detta, svåra är väl att få ner allt man vill få ur sig när man läst det du skrivit.
    jag själv är inte drabbad, peppar peppar, men en väldigt nära vän till mig är utsatt av de sociala i Knivsta. ja, dom har varit på tapeten ett x antal ggr och är fortfarande. det som dessa assistenter håller på med har blivit en personlig jakt på min vän och tur är att hon nu fått sig en advokat som inte går av för hackor. har bloggat om detta, kommer fortsätta göra det oxo samt gör inlägg på min face. har kontaktat media i olika former men dom verkar rädda för att ta upp direkta repotage om asses :) som nyttjar sin possition för sitt egos skull. våran "goaste" socialminister har jag oxo kontaktat men kom fram till att han är inte mkt att ha!
    önskar av hela mitt hjärta att ni blir fria från landet "EGO" och dess invånare.

    SvaraRadera

ja, så svårt var det ju inte, eller hur, att skriva en rad..